Detta kunde jag gjort bättre

Foto: Jonas Norén

Vi var i pitchläge, utan andrum. Trycket var högt.
I kalendern stod det "preppmöte inför kundpresentation".
Istället satt vi och spånade vad det skulle stå på varandras gravstenar.
"Caroline, på din gravsten kommer det stå:
Detta kunde jag gjort bättre."
Skratt hos andra, rys hos mig.
Bulls eye. Optimera mera. Min devis.
Det som gjorde att jag gjorde "karriär”.
Mitt driv. Att aldrig vara nöjd.
Mamma sa ofta när vi pratade i telefon "sluta piska dig själv".
Det gjorde mig irriterad. Ville lägga på luren.
Det var ju därför de var stolta över mig.
Skuggsidan köpte jag. För visst var jag urlakad.

Inre rannsakan och hårt dömande. Dygnet runt.
Skratten fick mig plötsligt att känna mig som min egen karikatyr.
En plötslig förnimmelse över alltings orimlighet. Strax därefter rullade det på igen.
Kundmöte, förväntningar, leverans och prestation. Förnimmelsen försvunnen.

Två år senare kommer jag sitta i ett danskt konferensrum och dö lilla jobbdöden.
Tre år kommer jag sitta hos psykologen.
Fyra år kommer jag sitta i en hörsal på universitetet.
Men just då satt jag hårt fast i mitt eget tankegrepp.
Det kunde jag gjort bättre...