Är din sanning verkligen sann?

Foto: Jonas Norén

En dag under sjukskrivningen torkade jag disk försjunken i hjärngrubbel. Lite avlägset hörde jag JK Rowlings röst (Harry Potters mamma) som berättade om sin väg till framgång.
"I was set free because my greatest fear had been realised and I was still alive and I still had a daughter whom I adored. And I had an old typewriter and a big idea. And so rock bottom became the solid foundation on which I rebuilt my life."
Vänta lite. Helt plötsligt var orden nära.
Min sanning var att allt jag jobbat för hade brunnit upp.
Och jag stod som en trött sorgsen förlorare i en hög av misslyckande.

Bara aska kvar.

Men...

Det var lika sant att jag inte hade något kvar att förlora.
Att jag äntligen stod på fast mark och kunde bygga upp allt igen.
På ett mycket stadigare fundament. Så det var just det jag började göra.
Meningskapandet var nyckeln.
Beroende på hur jag gjorde mening så skiftade plötsligt vad som var möjligt. Snart såg jag själv framförallt som en nybyggare. Och jag bygger än.

Är din sanning om dig själv och situationen du befinner dig verkligen sann?
Eller är det bara ett perpektiv av flera möjliga?